Masthead header


‪#‎BRYrevolution‬!

– ”Men mamma, varför gör du så här med mig? Varför får jag inte stanna hos dig och mina syskon?” Pojken skrek och grät om vartannat. Jag hörde bildörrar smällas igen. Förtvivlad gråt, tumult, höga röster som jag inte kunde urskilja. Anders mamma hade tagit emot mitt samtal när jag ringde och lät den vara uppkopplad samtidigt som hon kämpade för att rädda sin son. Genom telefonen blev jag vittne till en grym polishämtning av ett litet barn.

Ett ögonvittne på plats berättade senare att hon aldrig kommer att glömma det hon såg. Hon har fortfarande mardrömmar om den förtvivlade och rädda lilla killen som gömde sig under sängen, de arroganta socialsekreterarna och de stressade poliserna. De hade fräst till mamman och sagt:
– ”Det är bäst för din egen skull att du ser till att pojken följer med oss. Annars vet du aldrig när ni får ses igen.”

När polisbilen kört iväg, med Anders i baksätet mitt emellan två socialsekreterare plockade mamman upp telefonen. Hon var helt förtvivlad.
”Vad har jag gjort mot mitt eget barn?” upprepade hon om och om igen.
Ingen av oss kunde hålla gråten tillbaka. Medan mina egna tårar rann ner för mina kinder försökte jag lyssna på hennes osammanhängande berättelse. Det hade kommit sex tjänstemän till henne denna kväll. Fyra socialsekreterare och två poliser. De hade kommit för att hämta hennes yngsta barn och köra honom till pappan som fått vårdnaden om honom. Domstolen hade beslutat om polishämtning eftersom Anders vägrade att åka dit. Både han och hans äldre systrar hade berättat om den misshandel och de övergrepp som pappan utsatte dem för. De äldre barnen skulle få bo kvar hos mamman men inte lilla Anders.

En månad tidigare hade jag pratat med en annan mycket förtvivlad mamma vars sju-åriga dotter Amelia också hade hämtats av socialjour och polis. Även här var det liknande bakgrund. Flickan hade berättat vad som hände hos pappan. Socialtjänsten på mammans ort tog flickans ord på allvar och menade att hon behövde skyddas från pappan. Han misstänktes förgripa sig på sin dotter. Socialtjänsten på pappans ort menade att han var en bra pappa och hävdade att mamman gjorde falska anklagelser. Tingsrätten gav pappan vårdnaden. Under ett umgänge hos mamman rymde flickan när det var dags att återvända till pappan. Polisen var snabbt på plats. Återigen förde de ett vilt protesterande barn tillbaka till en misstänkt förövare.

De två barn du nyss läst om är bara exempel på många, många barn som far riktigt illa när myndigheterna brister. Varje vecka får vi i BRY – Barns Rättsskydd flera mail och telefonsamtal från förtvivlade föräldrar. Värst är det när det handlar om våld inom familjen. Allt oftare ser vi hur de som anmäler förlorar vårdnaden till den som misstänks misshandla och förgripa sig. Ibland får till och med en misstänkt förälder vårdnaden trots att det pågår förundersökning om det misstänkta brottet. Barnens egna berättelser är det ingen som bryr sig om.

Vi svenskar vill oftast inte se att barn utsätts för misshandel och sexuella övergrepp hemma på den egna gatan. Vi blundar och skyller på ”familjeangelägenhet”. Detta i kombination med att personal på ansvariga myndigheter saknar den specialistutbildning som krävs för att upptäcka utsatta barn får katastrofala följder för barnen. De utsätts för trauma på trauma och får ingen hjälp. Det finns dessutom ingenstans att vända sig för att överklaga! Barnombudsmannen går inte in i enskilda ärenden. Tillsynsmyndigheterna har visat sig vara tandlösa och deras kritik mot enskilda myndigheter innebär oftast ingen skillnad för barnet i fråga.

Socialtjänsten den myndighet som är värst. De larmar till och med själva om att det saknas personal och att de går på knäna. Många slutar för att de inte längre orkar. Komplexa ärenden där barn far mycket illa landar ofta hos nyutexaminerade socionomer som helt saknar nödvändig specialistkompetens. Det är kris!

Ansvariga ministrar skjuter detta allvarliga samhällsproblem framför sig genom att tillsätta ytterligare utredningar. Vad finns det mer att utreda? Att dessutom göra Barnkonventionen till lag är att göra det allt för lätt för sig. Vi har redan de lagar som behövs, problemet är ju att ingen lyssnar på barnen. Ingen vill tro att brott kan ha begåtts!

BRY – Barns Rättsskydd kräver att socialtjänsten reformeras. Det finns redan gott om forskning som pekar på vad bristerna består av och även visar på lösningar. Vi behöver inte uppfinna något nytt hjul. Ett av våra grundläggande och självklara krav är att de som handlägger ärenden med utsatta barn skall ha adekvat utbildning!

Situationen är akut! Det är så illa att det behövs en revolution – #BRYrevolution.
Vi kan inte längre bara se på medan barn efter barn offras!
Det är oerhört viktigt att var och en av oss inser att detta pågår så länge vi tillåter det.
Tillsammans kan vi förändra detta.
BRY kommer att agera i olika steg för att kräva förändring.
Jag vädjar nu till dig att du också deltar i detta viktiga förändringsarbete.
Läs mer här:
https://www.barnsrattsskydd.se/hur-kan-jag-hjalpa/
Tack för att du hjälper till att dela detta!
Ju fler vi blir desto snabbar får vi igenom förändring.

Agneta Bravélius
Grundare av BRY – Barns Rättsskydd
Författare av boken ”När blodsbanden brister” utgiven under pseudonymen Hanna Svensson

IMG_3617

Idag gav Falak Qasi, vår BRY-ledare i Eskilstuna, intervju i SVT. Där berättar hon om vissa delar av sin uppväxt.

Jag vet inte exakt hur gammal Falak är, men jag vet att hon har bevarat sin hemlighet väl under hela sitt vuxna liv. Det är först nu hon kliver ut och berättar att hon var utsatt för sexuella övergrepp av sin styvpappa när hon var liten.

Det krävs mycket mod att berätta om sina egna erfarenheter. Trots att hela 17% av alla barn/ungdomar under 18 år någon gång har varit utsatt för sexuella övergrepp så är det fortfarande tabubelagt. Vi pratar inte om det. Och det gagnar bara en grupp – förövarna. Vår tystnad blir deras bästa skydd. De kan begå samma brott om och om igen.

Du kan se inslaget i svt här.
Ett annat klipp jag gärna rekommenderar är Allmänna Barnhusets film ”Våga prata om det”. Där får vi veta att cirka fem barn per klass någon gång varit utsatt för sexuella övergrepp – här i Sverige!

Barn utsätts för olika typer av allvarliga brott i vårt samhälle idag. Samtidigt har bristerna hos de myndigheter som ska hjälpa dem blivit allt mer allvarliga och djupgående. Det har gått så långt att alltför manga utsatta barn saknar rättsskydd idag. Inom BRY får vi flera mail varje vecka som vittnar om detta. De flesta kommer från förtvivlade föräldrar som inte får hjälp att skydda sina barn mot misshandel eller övergrepp inom familjen. När de kontaktat polis och framför allt socialtjänst har de sällan tagits på allvar. De misstänkta brotten bortförklaras ofta in absurdum. Och har inget brott skett, ja då finns det inget så hindrar att barnet ska fortsätta träffa hen. Ibland går det till och med så långt att barnet tvingas bo på heltid hos den förälder som misshandlar och förgriper sig på det medan den förälder som kämpat för att skydda barnet hamnar i fängelse. Ofattbart, eller hur!?

Det här är ett allvarligt och akut samhällsproblem som vi inte pratar om. Tidningarna skriver inte heller om det. Vi är många som försökt nå ut i media för att skapa opinion. Jag hör alltför ofta att ”det är komplicerat eftersom det finns två versioner av samma historia”. Därmed glömmer de att det finns en tredje, fjärde och ibland en femte version – barnens.

Jag har redan beskrivit den vårdnadstvist jag gick igenom i boken ”När blodsbanden brister” som gavs ut för 11 år sedan. Jag gav ut den under pseudonymen Hanna Svensson. Det var illa då. Nu är det ännu värre.

Tidigare har jag belyst några enskilda ärenden och nu är det dags att följa ännu ett. Den här gången handlar det om en liten flicka som snart ska börja skolan. Hon bor någonstans i Sverige. Kanske är hon din granne? Jag har valt att kalla henne Amelia.
Imorgon börjar sommarföljetongen om henne.