Masthead header

Misstanke om brott

Nedan följer några råd på hur du ska agera om du misstänker att ett barn är utsatt för allvarligt brott. Texten är hämtad från boken ”Mot dessa våra minsta” av Monica Dahlström-Lannes. Denna text beskriver vad vi kan göra om vi misstänker att ett barn är utsatt för sexuella övergrepp. Samma råd gäller även om du har misstankar om annan typ av misshandel.


Om misstanken är vag – observera

Samla in fakta. Observera barnet och familjen. Visa att ”här finns jag om du behöver mig”. Visa att du orkar med att barnet mår dåligt. Utsatta barn återvänder ofta till den person de har förtroende för. Den utvalda/utvalde får inte svika. Med ord, gester kroppsspråk kan man också tydligt tala om att man inte vill veta något. Detta känner barn väl. Rådgör med eller gör anmälan till socialtjänsten om du är osäker.


Om misstanken är måttlig – reagera

Om du ser att något är fel, med inte förstår vad det är: Våga fråga! Vuxna känner ofta stort obehag när de skall fråga om sexuella övergrepp, men barn är ju vana att tillfrågas när det gäller andra problem, t ex vid sjukdom. Utsatta barn blir lättade eller svarar undvikande. Andra barn tycker bara frågan är dum.


Om misstanken är stark – agera

Låt barnet berätta, men fråga inte mer ingående än nödvändigt. Tro på barnet. ”Spara” berättelsen till polisen. Det räcker att få veta att övergreppen ägt rum. Hur dessa har gått till är polisens sak att utreda. Om barnet berättar för många personer sjunker bevisvärdet. Upprepade utfrågningar kan trötta ut barnen. Gör omedelbart anmälan till socialtjänst och/eller polisen. Lägg aldrig över ansvaret för anmälan på barnet eller ickeförövande förälder!


Kontakta inte föräldrarna om någon av dem är misstänkt. Låt socialtjänst eller polis sköta den kontakten.

Framför allt skolpersonal kan hamna i en svår situation när eleven vill göra ett avslöjande, men samtidigt ställer kravet att ”du får absolut inte berätta för någon”. Eftersom det finns en anmälningsskyldighet får och kan man inte lura barnen. Utsatta barn är dessutom redan svikna och måste kunna lita på vuxna. Förklara istället för barnet att vuxna har ett ansvar enligt lag att skydda och hjälpa barn. Förklara vad som måste göras och att ni kan hjälpas åt. Lämna inte barnet förrän nästa instans tagit över och ge om möjligt barnet stöd under hela utredningstiden.

Ett barn som avslöjat övergrepp får aldrig överges. Lämna framför allt inte barnet i hemmet (ofta brottsplatsen) med förmaning att inte berätta något och med löfte att återkomma nästa dag. Även om risken inte finns för nya övergrepp är ansvaret för stort för barnet. Likaså kan man aldrig ställa krav på den ickeförövande föräldern. Som granne eller bekant till familjen har man ingen skyldighet att anmäla, men varje vuxen har en moralisk plikt.

 

 

Print Friendly, PDF & Email